aaniee

Det häder för mycket. Igen. Dom dåliga nyheterna bara rullar in en efter en och jag har inte energi till det här!

 

Jag är dålig på att hantera sånna här situationer, min instinkt är att stänga in mig, gömma mig och låtsas att det inte händer. Men det händer, och det händer här och nu och jag kan inte göra någonting för att stoppa det. Och jag kan inte gömma mig i mitt inre barns naiva tro på att allt ska bli bra, för jag vet att så inte är fallet. öde är oundviklig och jag har fått se det på allt för nra håll allt för många gånger.

 

Obotlig sjukdom är det värsta, man vet inte när eller hur men man vet att det kommer ta slut och det är så extremt skrämmande och jobbigt.

 

Ekonomi är en annan sak som inte gör allt det jobbiga bättre. Att ständigt behöva oroa sig för att man inte har råd att leva när livsgnistan redan är nere på sparlåga är extremt uttröttande och jag är seriöst rädd för att det inte ska gå...

 

Min hjärna upprepar om och om igen att det här går inte, det fixar sig inte den här gången och jag är rädd att den där rösten kan ha rätt, för jag är så otroligt trött nu..

 

Seriöst, har inte vår familj haft nog av tragedier? Har vi inte lidit tillräckligt och haft det jobbigt nog nu? Vad i hela helvetet är meningen med det här? 

 

Jag orkar inte.

 

Varför ska alltid dom goda drabbas värst av livets meningslösa elakhet? Och jag menar inte mig själv, för Gud vet att jag inte är den bästa människan.. Men jag undrar vad vissa gjort för fel i livet för att drabbas av ett sådant öde, och jag frågar mig allt oftare, vad är egentligen meningen med detta livet?

 

Och även för min egen del, vad är meningen med detta?

 

Jag vill inte vara med mer!