aaniee

Varför är det alltid dom bästa som måste gå först? 

 

Min biologiska morfar var inte mycket till morfar, men det var du. En snäll, omtänksam man som funnits där sedan innan jag kom till. Som aldrig gjorde skillnad på oss och dina biologiska barn och barnbarn. 

 

Det är just det som var speciellt med dig. Att jag aldrig för en sekund känt skillnaden på blodsband eller inte, aldrig med dig. Att jag alltid kallat dig vid namn spelar ingen roll för i mitt liv och i mitt hjärta har du alltid haft rollen som morfar. Det är så jag beskrivit dig för vänner när du kommit upp i ett samtal, du är morfar, mer äkta och på riktigt än vad han som genom DNA hade den rollen i mitt liv.. Det var du som kom på kalas, det var du som gav mig en guldpeng när jag tappade en tand, det var du som gav mig ett hårspänne för att du tänkte att det skulle passa fint i mitt hår, det var du som sista gången vi sågs sa att "du är en duktig tjej som studerar", det var alltid du.

 

Handling väger tyngre än bokstäver på ett papper som visar genetiskt släktskap, kärlek och respekt är större än vad blod är tjockt.

 

Jag är lättad över att du inte behöver lida mer, men jag är så ledsen över att du inte kommer finnas här mer. Jag undrar hur det kommer bli sen, men jag är glad över det som varit.

 

Jag är så tacksam över att du tog emot mig i ditt liv, att du gett mig fina minnen och en riktig morfar...

 

Tack, för att du är en av dom få i mitt liv som jag alltid kommer kunna se tillbaka på och minnas med endast glädje, kärlek och saknad.

 

Alltid saknad, aldrig glömd <3