aaniee

Efter två veckors semester i Idre med familjen så känner jag verkligen hur stressigt det fasktiskt är att läsa den här kursen! Innan så gick det av bara farten, stressnivån var förmodligen precis lika hög men jag bara körde på. Nu, efter två veckors avslappnande semester är det bara ännu mer påtagligt hur stressigt det är, hur mycket jag ar att läsa och hur sönderstressad jag är! 

 

Tenta på onsdag och ag är INTE redo. Inte ens i närheten av att vara redo! Jag kan i princip ingenting av det vi ska kunna, och det är inte det minsta överdrft! Jag kan litegrann om en av epokerna, allt annat är bara en enda röra. Jag har ingen koll alls och det känns verkligen inte ultimat för en muntlig tenta... Hade det varit en salstenta hade jag ju i alla fall haft ett par timmar på mig men nu är det en kvart! 15 minuter att få ur sig något vettigt om ETT av dom ca 30 begreppen vi ska kunna! Ett ämne som vi får dra ur en låda, det är därmed även helt omöjligt att förbereda sig!

 

För det första, VAD I HELVETE?! Vi ska lära oss ALLT och sedan ska vi säga EN sak... Tänk om just den saken är det enda man inte kan.. Ska man då bli underkänd för att man har EN svaghet i ett helt ämne? Bullshit om du frågar mig! 

 

För det andra, VAD är det dom vill att vi ska säga? Vi ska prata i 15 minuter om EN sak.... HUR!? Vad är det man ska säga? Att förklara begreppet tar knappt tv minuter, vad vill dom mer att man ska säga???

 

Jag menar, jag kommer förmodligen inte klara det för att jag kan inte ett skit och det ska till ett helt otroligt mirakel för att jag ska få ett godkänt... Men i övriga fall, vad är det för en vrickad version av ett test på kundkap i ett ämne som är så otroligt brett och luddigt?

Min enda chans att klara mig som det ser ut just nu är om jag råkar dra det enda ämnet jag kan lite om och lyckas skitsnacka mig igenom dom där 15 minuterna utan att avslöja att jag är helt clueless..... Stor chans!......

 

Fy fan, ångesten är total, paniken bara hopar sig i magen och jag känner mig så panikslagen att jag inte kan fokusera på att ens försöka få ordning på kaoset och få in något i huvudet. 

 

Det är för mycket just nu och fast att jag försöker övertala mig själv om att det är helt okej att göra en omtenta när jag failar (för lets face inte, dehär kommer inte gå) (och jag är helt okej med att göra en omtenta, det är inga problem) så har jag sån otrolig ångest över hela situationen. Jag hatar att inte ha kontroll och kontroll är det sista jag har just nu. Jag får panik över att jag får panik över att jag inte vet hur jag ska hantera situationen och det gör mig galen. 

 

Livet med panikångest SUGER!

 

Såklart drar den där jävla ångesten upp precis alla dåliga känslor jag någonsin känt och den påminner mig om allt som varit jobbigt innan, om allt jag misslyckats med och om allt allt allt som jag inte kan ändra eller göra något åt. Och så fort jag känner den där paniken så kommer ALLT tillbaka och jag är ofantligt trött på det. 

 

Jag vill bara få dethär överstökat, få mitt U och sedan börja om.