aaniee

Jag älskar inte livet. Just nu tycker jag faktiskt inte om det alls.

 

Jag är trött, arg, irriterad, full av ångest och jag har ingen lust alls till någonting. 

 

Jag vill bara sova. Sova bort skiten och inte bry mig mer. Vad jag önskar att jag inte brydde mig! Hur härligt hade det inte varit att bara tänka "äsch det löser sig!" Och inte bry dig mer. 

 

Att inte behöva bry sig om att månaden knappt börjat men pengarna är redan slut. Att inte bry sig om att jag inte vet om jag ens kommer få några mer pengar för att försäkringskassan gett avslag på min sjukskrivning och inte anser att jag har rätt till sjukpenning längre. Hur jävla underbart hade det inte varit att inte bry sig om att jag den 8e kommer få ett meddelande om att jag inte får pengar mer, att jag måste börja söka jobb via AF på heltid och tack och hej lycka till med att få ihop ditt jävla värdelösa liv ensam.

 

Jag. Orkar. Inte. Bry. Mig.

 

Men jag bryr mig. Så jävla helvetes mycket bryr jag mig! 

Jag bryr mig så mycket att jag har konstant ångest på en nivå som knappt är hanterbar, att jag hela tiden är irriterad och arg för att jag försöker så jävla mycket att inte bryta ihop. Jag bryr mig så jävla mycket att jag inte orkar göra någonting för varje litet steg känns som ett marathon och jag klarar det inte.

 

Jag klarar inte den här jävla stressen men jag klarar inte av att sluta för jag bryr mig. Jag bryr mig om min familj och mina vänner och jag bryr mig om mig. Jag vill att jag ska få må bra. Jag vill inte att jag ska ge upp! Jag vill att jag ska få känna mig lugn och trygg och bara lite jävla glad igen.

 

Jag vill inte bry mig mer men jag gör det ändå. 

 

Jag älskar inte livet det minsta just nu, men jag bryr mig ändå om det.

 

Jag önskar att jag inte brydde mig.