aaniee

Ska det verkigen krävas att mamma ringer för att det ska hända något?

 

Jag var hos läkaren den 13e februari, när jag gått därifrån kom jag på att jag glömde säga till om sjukskrivningen som går ut den 19e februari, och eftersom jag blivit flyttad till öppenpsykiatriska mottagningen i Stenungsund är det dom som måste sjukskriva mig och inte längre min vanliga vårdcentral. Så jag ringde morgonen efter, alltså den 14e, eftersom dom bara har telefontid mellan 09 och 11. Receptionisten sa att hon skulle meddela min läkare, som var på plats, och att han nog skulle kunna fixa det direkt. Så hima bra!... trodde jag.

 

Den 17e ringde jag igen då ingen sjukskrivning kommit in till försäkringskassan, påpekade igen att det var viktigt att intyget kom in då sjukskrivningen skulle gå ut innan måndag (detta var då fredag morgon som jag ringde), receptionisten lovade igen att hon skulle meddela läkaren direkt, för han jobbade ju idag, och jag tackade för mig... Ingen sjukskrivning kom in till försäkringskassan.

 

Den 21e ringde jag IGEN, påpekade än en gång att jag måste få min sjukskrivning, lämnade namn, personnummer och telefonnummer och bad även att läkaren skulle ringa upp mig, mest för att jag ville få bekräftat att han ens får mina meddelanden, fick ett "javisst, jag fångar honom direkt när han kommer så ska det ordna sig". Inget intyg, inget samtal. 

 

Jag var vid det här laget väldigt uppgiven och trött, det hjälper inte direkt min mentala status att behöva jaga läkaren som skall hjälpa mig att må bättre... Och eftersom jag ändå mår åt helvete blir det ett sånt extremt stressmoment då jag vet hur försäkringskassan är: allt är mitt fel och allt tar extremt lång tid!

 

Idag, den 23e, ringde mamma och sa precis samma sak som jag försökt med i över en vecka, men förmodligen med mer pondus eller auktoritet eller vad det nu kan vara, för tro fan att läkaren precis ringde upp mig och sa "Hej, jag har fått ett meddelande här om att jag skulle ringa upp dig pga förlängd sjukskrivning?"....

 

Ska verkligen mamma behöva ringa för att dom ska få tummen ur? 

 

Det är ju fan tragiskt att det ska behöva gå så långt att jag är helt slut och uppgiven, inte har en aning om vad jag skall ta mig till och inte vet hur jag ska få ordning på allt, och så räcker det med att mamma ringer en gång och då är det plötsligt möjligt för dom att få tummen ur arslet och göra sitt jobb?

 

Det är bara så jäva löjligt, när läkaren som jag pratat med om bland annat hur extremt jobbigt jag tycker att det är med försäkringskassan, intyg, pengar och allt i den kategorin, inte fattar hur extremt dåligt jag mår när dom håller på precis så som han gjort nu.

 

Och ja, jag är väl medveten om att han har annat att göra än att bara se till mina behov men på 10 dagar, varav 8 arbetsdagar, är jag över hundra procent säker på att han kunde tagit tre minuter till att klicka i två rutor på datorn och skicka in min sjukskrivning till försäkringskassan, med tanke på omständigheterna till att jag ens behöver ha det där intyget inskickat: Att jag är åt helvete trött på livet och allt som har med det att göra till den grad att jag inte vill mer och inte orkar kämpa med sånt här, vilket han av alla människor är extremt väl medveten om!

 

Men nej, det är för mycket begärt för jag är tydligen 12 år och det är inte förän mamma ringer som dom vuxna tar det på allvar!

 

Så nu har jag istället en nyanmälan och minst 30 dagar (vilket i verkligheten är minst två månader) innan jag får pengar från försäkringskassan igen. 

 

Synd bara att telia och alla andra bolag inte bryr sig om sånt när dom skickar räkningar, och att min dumma kropp inte förstår att man faktiskt inte behöver äta mat eller använda toapapper för pengar köper ju inte lycka och bara man har kärlek är man lycklig, eller hur?